Mina ord.




Det här är mitt liv,
min tid på jorden,
lys upp min väg
så kommer jag att gå längs den.

Det här är min gata,
och om du är rastlös
så bär mej vart du vill.

Ta din rädsla,
och göm undan den.
Ge mej istället lite mer hopp
om ännu en ljus morgondag.

Jag hörde den där kvinnan sjunga,
hennes röst var mjuk, varm och stark.
Av någon anledning fick hon mina tårar att rinna.
Och jag förstod inte varför!

Jag vill inte tynga ner dej med mina ord,
det är inte meningen.
Det är mitt liv, min tid på jorden.
Och jag tycker om att vara här!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0