11 september

Lite ledsen, men det är okey. Det blir inget Stockholm Halvmarathon för mej idag. Ush, jag får tårar i ögonen av att gå miste om detta. Hade verkligen sett fram emot att få fara till huvudstaden, inspireras av andra löpare, känna det där adrenalinet i kroppen som bara ett långlopp kan ge!
Jag är aldrig sjuk. Aldrig. Sist jag var sjuk vart för ca 2 år sen, och då var det öroninflammation. Men utöver det; Aldrig!
Så att jag får alla krämpor, åkommor och virus i kroppen just nu är för mej totalt oförståeligt. Sinnessjukt. Livet är orättvist:( Och jag blir inte klok på min egen otur!

Istället sitter jag här med yoghurt blandat med sylt, försöker få ner antibiotikatabletterna. De är stora, hutlöst stora för mej som har svårt för att svälja piller och tablettusar, över huvud taget.
Fy, jag tycker verkligen synd om mej själv just nu. Inte för smärtan och viruset jag har fått över mej, utan för att "alla andra" springer idag, utom, just det, jag. Trodde inte att jag skulle bry mej så här mycket om något jag kan göra nästa år, och nästnästa och flera år framåt! Men besvikelsen är stor. Jag ska tycka synd om mej själv en liiiten stund till, sedan ska jag ta tag i dagen. Det är ju trots allt kräftskiva ikväll med några av mina absoluta favoritpersoner! Det är en tröst stor nog :)


Kommentarer
Postat av: Magdalena

trsit och få ställa in. vet precis hur det känns så blev det för mig med gbg varvet iår. vaknade dagen före med skit ont i halsen.. Man känner sig så misslyckad. Nått man strävat efter i över ett år och så kan man inte starta.

2010-09-18 @ 18:08:50
URL: http://frokensarkioja.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0