30 oktober.
Har vart på instruktörs -utbildning i spinning hela dagen, och är heeelt slut! Det har vart en lärorik dag både psykiskt och fysiskt, och många nya ansikten. Jag orkar inte skriva så mycket mer om detta ikväll, ska göra min hemläxa och se klart på Så mycket bättre, och sen sängen för att ha samma ork imorgon!:thumbup:
Imorgon tänkte jag skriva ett längre utdrag, och även slänga upp lite bilder.
29 oktober.
Jag sprang igår. Jag drog på mej nya löparjackan ifrån Swedemount, på med mössan och kopplade in min Wildfire; Här ska springas!
Jerry frågade mej tidigare idag vad jag hade för mål med löpningen ikväll. Att sluta springa före jag får ont, fick han som svar.
När jag kom ut i höstmörkret och insåg hur mörkt det var, hur det blåste så löven flög hejvilt och temperaturen gav mej någon sorts melankolisk rysning i kroppen; Jag älskar det här! Jag värmde upp i ca 10 min, det får räcka, nu ville jag iväg!
Jag sprang på i en ganska maklig takt, och koncentrerade mej på att faktiskt bryta så fort jag fick känningar i benet.
När jag efter 20 min (då var smärtan i knät absolut) saktade in, så log jag för mej själv; Nu har jag sprungit in min höst, nu har jag inte missat den!:thumbup:
Mer keso!
Jag mixade frusna jordgubbar med lite keso häromdagen, och resultatet blev kalasgott! Mosade inte alla gubbarna, gott med lite tuggmotstånd också;)
En annan favorit är att blanda keso med makrill i tomatsås.
Hur äter ni er keso? Vill ha inspiration till att testa något nytt nu!
Överträning
Egentligen hade jag velat ställa mej ute på balkongen, skrika rakt ut och låta tårarna rinna längs mina känder, på grund av den här förbannade orättvisan! Vråla ut all ilska jag samlat inom mej. ..Och denna ständiga frågan; Varför just jag?!
Men å andra sidan, jag har bara mej själv att skylla. Vårens överträning tog ut sin rätt, bakslaget kom och träningen blev så mycket mer än vad den faktiskt var. När träningen gör mer illa, än vad den gör gott så måste man sakta ner, andas ut och komma igen.
Nu kunde jag inte sova om nätterna, jag rasade i vikt (med min längd och kroppsbyggnad så ska man inte väga under 50 kg!!), mat och näringsinnehåll blev som ett mantra, humöret var kört i botten och allt jag kände var total hopplöshet.
Träningsglädje? Allt blev helt plötsligt blodigt allvar och ett dåligt pass kunde förfölja mej i veckor.
För en månad sedan kom även belastningsskadan i knät, vilket även ledde till en inflammation i samma område. När jag inte kan gå, knappt röar mej utan att smärtan gick som en ilning från knät längs låret för ett sedan upplösas någonstans bak i tyggen
Sjukgymnasten gav mej (enligt mej) totalt värdelösa rehabövningar. Ett plus var att jag lärde mej ordentliga strechpositioner, inte sånna där "efter-spinning-sträcka-benen" övningar, som sjukgymnasten så fint kallade dem;)
Jag har under hela läkningsprocessen kört mitt egna rehabprogram, vid sidan om.
Vet inte varför jag skriver detta, behöver antagligen bara få det ur mej:thumbup:
Kesobollar
Eftersom jag inte kan blogga om min träning, så får jag blogga om mat istället!;) Om ni, som jag, kan äta keso när som helst, hur som helt och varje dag, så kommer ni älska dessa kesobollarna!
Tänk på att det är skillnad på kakao och kakao, jag tycker att denna gör sej bäst.:thumbup:
Denna smeten räcker till ca 30 små bollar, och är grundreceptet. Lägg till, ta bort, ersätt efter er smak!
250 g minikeso
4 dl fiberhavregryn
1,5 dl sötningsmedel
4 msk kakao
1 tsk vaniljsocker
1 msk smör (rekommenderar denna)
Kokosflingor
Knåda samman alltihop och rulla sedan i kokosen. Första gången jag gjorde dessa så tycke jag att bollarna blev alldeles för beska pga av för mycket kakao, hade efter det i några droppar kallt kaffe och lite mer keso. Smaka er fram!
Live.Love.Laugh
angels are on their way.
Så här funkar det, de va meningen, känns underbart, faktiskt! elle? aa faktiskt.
Så här funkar det, har upplevt det mest underligaste, men de var okey.
Så här funkar det, tycker att jag vaknat på nytt, andas, leker, men de är okey.
Så här funkar det, ser allt nytt, alla nya personer, alla gamla, men de är förbannat okej.
Så här funkar det, de va meningen, känns underbart, faktiskt! elle? aa faktiskt.
Så här funkar det, har upplevt det mest underligaste, men de var okey.
Så här funkar det, tycker att jag vaknat på nytt, andas, leker, men de är okey.
Så här funkar det, ser allt nytt, alla nya personer, alla gamla, men de är förbannat okej.
Så här funkar det, de va meningen, känns underbart, faktiskt! elle? aa faktiskt.
23 oktober
Idag gick jag 56 (femtisex!!!)) trappsteg utan att knät började krampa av smärta!! Jag var ute på morgonrundan med Wiggo och inne i trapphuset valde vi trapporna istället för hissen, aaand I did it!!!:thumbup:
Detta är ett enormt framsteg, i rätt riktning, i rätt tid och nu kan dagen bara bli bra!:) Haha! Detta kan jag leva på resten av dan, fy fan!
På teven talar de endast om "nye lasermannen" nere i Skåne. Jag hade aldrig klarat av att bo där nere just nu, att gå med en ständig oro att när som helst bli skjuten. Jag tänker på folket och hoppas att polisen tar fast mannen, eller kvinnan, som är såpass sjuk att denne gör som den gör. (För visst han personen sjuk, det är alla som hamnar bakom galler i vårt avlånga land).
Igår eftermiddag så for jag ner till Götet för att hämta en tvbänk, snälle Linda följde med för att hålla mej sällskap och hjälpa mej bära. Stark tjej, den där!
Tack vare gps;en kom vi fram till rätt plats med en gång, på hemvägen skulle vi till glassfabriken och sedan svävade jag som på moln resten av kvällen!;)
..För att sedan stänga av gps;en, med orden; Hur svårt kan det va?
Vi irrade väl omkring i Götlaborg en timme innan vi kom ut till E6;an, haha!;thumbup;
Senare idag ska jag till frisören, äntligen! Och om jag hinner efter det, så ska jag kidnappa Anton och gå på promenad. Får se vad klockan blir helt enkelt.
Men jag säger då bara de.. femtisex trappsteg!!!
Min frulle blev lätt och kall idag:)
21 oktober
Jag börjar bli trött på att vakna runt 4-5 på mornarna, för att sedan inte kunna somna om igen. Men å andra sidan, jag har inte missat en enda soluppgång heller!:thumbup:
Har luggit i sängen en stund och morgonmyst med Wiggo. Min alltid lika morgontrötta pälsbebis!
Idag är det först och främst städning som står på schemat. Sedan ska jag eventuellt gå en promenad med Jess och kika ner till Linda, får se vad klockan blir eftersom jag ska gå på ett jobbpass på 19 timmar ikväll, blir keampe!
20 oktober
Idag är det jag som ska krypa ner i sängen tidigt! Eller ja, före klockan 11 i alla fall. Inte många timmars sömn blev det inatt heller, jag rör mej ju knappt på dagarna så hur jag bli trött?
Hur som, kom hem från jobbet för nån timme sedan, kikade in hos Kalle före, och nu ligger jag som en klubbad säl i soffan och ser på film. Totalt död!
Imorrn är jag ledig fram till eftermiddagen, så jag ska passa på att städa lägenheten och göra sådant jag inte hunnit med de sista dagarna. Kommer bli keampe!:)
Pangmysigt att käka frukosten med tända ljus imorse. Det värmer inombords.
20 oktober
Jag hade världens äckligaste mardröm inatt, fy bubblan vad jag kallsvettades när jag vaknade! Pulsen i 200 ungefär..
Som tur var så kröp världens bästa vovve upp brevid mej precis då, la sin varma goa nos mot min hals sådär tryggt som bara han kan och sedan somnade jag i takt till hans sömniga andetag.
19 oktober
Jag är en sorgsen människa för stunden, för tiden. Mycket händer, människor kommer och människor försvinner. Jag mår otroligt dåligt av att inte få röra mej, få springa, att få löpa dessa tidiga höstmornar innan stan riktigt vaknar, och få känna känslan av skakiga ben, svett och känslan av total matthet.
Inflammationen i knät vägrar ge med sej. Jag gör mina övningar, men ingen skillnad visar sej. Frustrationen, smärtan och ilskan gör mej till en vandrande bomb. När som helst smäller jag.
jag ska inte klaga mer, jag ska låta tiden avgöra. istället får ni bilder ifrån min höst, so far. lägg märke till.. inga bilder med träningsglädje alls=(
Jag vägrar låta tiden och alla händelser dömma ut mej.
Musik är bra för själen, och en Volbeat-konsert får blodet att rusa!
Jag försöker få min egna tid. Tureborgen i solnedgången ger mej perspektiv på saker och ting.
Jag har svårt för att öppna mej inför folk, men inför Mattias är jag som ett öppet hav. Han är min vitaminkur.
Jag har en egen lägenhet, mycket att inreda, mycket tid att fördriva. Det är bra.
4 oktober
Oj, flera dagar sedan som jag hade orken och lusten till att uppdatera bloggen. Jag har haft fullt upp med flytt och jobb de senaste dagarna, men nu har jag börjat få iordning på saker och ting i nya lyan, så nu kan jag luta mej tillbaka i soffan och njuta av det nya. Mycket är kvar att dona med, men jag börjar att se ljuset i tunneln;)
Förslag på tidsfördriv 1; Plocka, rensa och steka svamp.
En annan anledning till att jag hållt mej borta, är att jag har haft en fruktansvärd smärta i mitt högra knä. Jag har inte kunnat böja på det utan att tårarna svidit till bakom ögonen.
Jag var jätterädd över vad det kunde vara när värken varit ihållande sedan i torsdags, och idag tog jag modet till mej att faktiskt ringa vårdcentralen, få en tid och kunna reda ut detta.
Jag fick förklarat för mej att det är en inflammation i knät som spökar, som resultat av överansträngning.
Ska knapra anti-inflammatoriskt och gå på sjukgymnastik. Okey. Löpningen då? Den får vänta:(
Så, frågan är; hur ska en rastlös person som jag kunna vila i hela 2 veckor?! Visserligen är jag beredd på att göra detta för att läka ihop, men frågan är hur jag ska klara denna utmaningen utan att klättra på väggarna, låta mitt humör bryta ut fullständigt och samtidigt må bra?
Jag tycker redan nu synd om sambon;)
Förslag på tidsfördriv 1; Plocka, rensa och steka svamp.
En annan anledning till att jag hållt mej borta, är att jag har haft en fruktansvärd smärta i mitt högra knä. Jag har inte kunnat böja på det utan att tårarna svidit till bakom ögonen.
Jag var jätterädd över vad det kunde vara när värken varit ihållande sedan i torsdags, och idag tog jag modet till mej att faktiskt ringa vårdcentralen, få en tid och kunna reda ut detta.
Jag fick förklarat för mej att det är en inflammation i knät som spökar, som resultat av överansträngning.
Ska knapra anti-inflammatoriskt och gå på sjukgymnastik. Okey. Löpningen då? Den får vänta:(
Så, frågan är; hur ska en rastlös person som jag kunna vila i hela 2 veckor?! Visserligen är jag beredd på att göra detta för att läka ihop, men frågan är hur jag ska klara denna utmaningen utan att klättra på väggarna, låta mitt humör bryta ut fullständigt och samtidigt må bra?
Jag tycker redan nu synd om sambon;)
