Boktips!

Jag har läst många böcker i mina dagar. Många. Jag är lite av en boknörd;) Och flera böcker har jag fått känslomässiga anknytningar till. Faktiskt. Jag är sån, läser jag en bra bok så rycks jag med totalt. Allt eller inget.
Jag har precis läst klart en bok, en självbiografi, som berört mej så till den grad att mina tankar, tårar och skratt blandas ihop till en enda geggig sörja och blir till ett vemod jag inte riktigt kan placera i rätt fack.

Ozzy Osbourne. Mannen, myten och legenden som alla känner till, egentligen mest pga av The Osbournes som gick på MTV ett tag. Men är man mer insatt i den äldre rockmusiken, och mindre intresserad av all kommersiell sörja MTV sänder ut så vet man att bortom all blingbling så finns något magiskt!
När jag hör namnet Ozzy Osbourne, så tänker jag genast på Black Sabbath. Och på en jäkla massa droger och alkohol. Som han själv skrev i sin biografi; när han testades för HIV och alltså tog blodprov, i mitten av 90talet, vad skulle läkaren säga? "Vi hittade lite blod i din alkohol."?

I alla fall, det är inte den mest välskrivna bok jag läst. Men den mest intressanta. Varenda sida jag läste, öppnade nya dörrar och min respekt och förståelse för denna mannen växte sej större.
Vet man inte vem Ozzy är, alltså utöver MTV -serien, så kan jag gissa att boken kommer kännas mjäkig och överdriven. Men är man insatt i hårdrockstjärnans liv och vet om de flesta ryktena som svärmar, så är detta är fruktansvärt bra bok!

Den mest intressanta delen i boken, enligt mej, var historien om varför Ozzy lämnade Black Sabbath och skapade sitt egna artistnamn. För att sedan pensionera sej, ångra sig, och börja skriva låtar och uppträda igen.
Visste ni föresten att Ozzy och Clapton gick på samma AA-möten på 90talet och att han troligen inte varit den man han är idag om han inte träffat Sharon?
Boken köper ni här!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0