11 november.
Idag skulle jag gett allt för en kram. En såndär kram som skyddar, tröstar, ger hopp, smittar glädje och tröstar på en och samma gång. Inga ord, inget som förstör.
Jag känner mej missförstådd. Felbehandlad. Utpekad. Jag har inte kraften att bära hela lasset själv denna gången. Inte idag.
Jag förändras. Inte helt och hållet emot min vilja, men vem vill förändras? Jag håller emot och trycker på samma dörr samtidigt. Jag vill ut, jag vill in. Jag vill stanna.
Gör din tolkning och häll mej full med svar. Rita figurer, peka, förklara. Dra en gräns!
Kommentarer
Postat av: Lisa
Kram!
Trackback
