Am I sweating or are these tears on my face?

Träningslusten is back!! Fifaan va gött! Efter lördagens mtbtur i skogen med total crashlandning på isen, så fick jag äntligen upp sinnet och glädjen i löpningen igen.
Eller, igen och igen.
Glädjen har väl alltid funnits i löpningen, men modet till att åervända efter knäskadan och viktuppgången var större än glädjen just då.
Självklart gör viktuppgången mej mer andfådd och jag måste få upp konditionen igen, och självklart kommer smärtan tillbaka då och då under löpningen, men så länge jag lyssnar på kroppen så är det inga problem.

Mountinbike -rundan i lördags blev 1,7 km, söndagsjogg 7km och idag på 6 km.

Jag har dessutom Wiggo vid min sida, han springer bredvid mej som en tyst och söt påminnelse om att jag inte kan, får eller ska springa för långt eller för intensivt.
Hur sugen, eller hur stor lust jag har till att springa 3 mil om dan, eller träna tyngst på gymmet så ska jag inte det. Var sak har sin tid, uppladdning och upptrappningen har sin. :thumbup:


Nu sitter jag med en ostmacka och en stekt äggmacka, ska spana på En unge i minuten och njuuta av träningslusten som bara bubblar inom mej :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0