The love that I love.

Joggen gick pangbra! Eller ja, det blev löpning i terräng då det var det mina ben ville ha idag :)
Eftersom jag inte hade pulsklockan med mej så kan jag bara gissa mej fram hur kroppen mådde. Men om jag enbart ska gå på känsla och självkännedom, så skulle jag faktiskt vilja säga att jag låg på ca 165 bpm så gott som hela tiden.
Ligger jag där så kan jag springa väldigt länge. När jag sprang Lidingö hade jag medelpulsen 167 (om jag minns rätt?) bpm, och där låg jag i 3 timmar.

Nu ska jag bara njuta av min egna personliga seger, låta detta lyfta mitt ego för en stund för att senare klara av ytterligare utmaningar.:)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0