Ask yourself: 'Can I give more?' The answer is usually: 'Yes'
Jag känner min kropå såpass väl att jag vet hur jag ska göra för att förbereda den som bäst inför distanslöpning. Förr hade jag minst en långdistans i veckan, utöver intervall och backträning. Jag laddade flera dagar i förväg och läängtade efter lördagarna, som innebar milslånga löpningar på förmiddagarna. Visserligen bestod mina uppladdningar då av.. ja, vad bestod de av? Någon extra smörgås av grovt material samma morgon.
Nu förstår jag inte hur kan kunde springa så länge och långt utan bränsle i kroppen. Fast å andra sidan, därav överträningen och knäinflammationen?
Nu är jag galet nogrann med vad jag stoppar i mej. Inte för att jag äter nyttigt, för det gör jag verkligen inte. Men jag vet vad jag behöver i en måltid för att kroppen ska få all bränsle den behöver och samtidigt känna mej nöjd. Jag kan vara jäättemätt, men ändå äta pga att kroppen saknar något.
En måltid med mycket kolhydrater innebär, för mej, ett fruktansvärt sötsug efter mer, mer mer! En måltid med för mycket fett eller protein ger mej snabb mättnadskänsla, men kvar finns en känsla av att något saknas.
Man kan säga att mina middagar utgår ifrån iso-dietens princip. Jag utesluter inget, utan försöker få i mej lika mycket av fett och protein samtidigt som jag minskar på kolhydraterna.
Det är en svår balans, utesluter jag dem helt småäter jag resten av dagen. Samma sak om jag får i mej för mycket av dem.
Det är extra svårt för mej som den mattok jag är! Jag som älskar att baka, testa recept och är en riktig sucker för ost och vin! :)
Dagens middag!
Kommentarer
Trackback
