19 oktober

Jag är en sorgsen människa för stunden, för tiden. Mycket händer, människor kommer och människor försvinner. Jag mår otroligt dåligt av att inte få röra mej, få springa, att få löpa dessa tidiga höstmornar innan stan riktigt vaknar, och få känna känslan av skakiga ben, svett och känslan av total matthet.
Inflammationen i knät vägrar ge med sej. Jag gör mina övningar, men ingen skillnad visar sej. Frustrationen, smärtan och ilskan gör mej till en vandrande bomb. När som helst smäller jag.
jag ska inte klaga mer, jag ska låta tiden avgöra. istället får ni bilder ifrån min höst, so far. lägg märke till.. inga bilder med träningsglädje alls=(
Jag vägrar låta tiden och alla händelser dömma ut mej.
Musik är bra för själen, och en Volbeat-konsert får blodet att rusa!
Jag försöker få min egna tid. Tureborgen i solnedgången ger mej perspektiv på saker och ting.
Jag har svårt för att öppna mej inför folk, men inför Mattias är jag som ett öppet hav. Han är min vitaminkur.
Jag har en egen lägenhet, mycket att inreda, mycket tid att fördriva. Det är bra.

Kommentarer
Postat av: Sandra

Been there done that, tumme ner för inflammationer.

Hoppas det blir bättre /Sandra

2010-10-20 @ 13:32:01
URL: http://sandrawest.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0