RockSpots

..och ha vindtäta och sköna kläder,


..öronskydd och musik på, för att trotsa både väder och kropp!:thumbup:


Vägrade löpbandet idag, håller knät i 20 minuter på ett hårt löpband så funkat väl även 40 minuter på snöväg? Snön vräkte ner ute, men enligt mej en kanondag för löpning.


Med Ebba Grön i lurarna funkar det mesta, så även idag! Efter 45 minuter sa knät ifrån, en helt okey runda:) Snart är jag tillbaka, knät blir bättre och bättre!:thumbup:

Göteborgsvarvet närmar sej, sitter med funderingar i skallen över tider, visioner och vad jag vill få ut av loppet. Först och främst, jag vill att mitt knä ska hålla alla 2 mil, såklart, och med tanke på detta så vill jag inte sätta ut någon måltid heller. Än.
Men absolut, jag har små drömtider i skallen som jag leker med då och då;)

Jag har valt att springa detta loppet för Barncancerfonden. Det känns helt jävla rätt att göra detta. Genom att betala ytterligare 500 kr i anmälningsavgift, så skänker du dessa kronor till välgörenhet. Som i mitt fall; Barncancerfonden.

Här ginns Gbgvarvet på facebook.

Klockan 7 på lördagmorgon ringde min väckarklocka på hotellrummet. Jag hade alltså somnat kvällen innan till slut, ändå.  Jag så gott som studsade ur sängen, kände att detta är min dag idag. Min!
Efter att omsorgsfullt klätt på mej mina löparkläder, idag gäller det idag gäller det, så var det frukost som gällde. Trots pastapartyt kvällen innan så skrek min mage efter mat, efter gröt!
Min frukost bestod av gröt, fullkornsbröd, ägg, flera olika sorter av pålägg; ost, parma, marmelad, leverpastej etc. En massa kolisar! Hela tiden gick en textremsa i skallen på mej, om och om igen; I wanna rock n roll al night, and party every day! Jag var så taggad!

Utsikten ifrån vårt hotellrum på Lidingö.


Innan start gick jag och J runt på startområdet och spanade in folket, omgivningen och sög i oss känslan av att umgås med så många människor med samma intresse som oss; Löpning!
Jag var noga med att gå på toaletten så fort jag såg en som var ledig, eller hade kort och bra kö. Så när jag ställde mej i startfållan smög sej en jobbig känsla inpå av att jag nog faktiskt hade behövt gå på toa en gång till i alla fall, trots att jag redan vart där tre gånger. Varför? NU?! Köerna var enorma till toaletterna så här innan starten, vilket innebar att jag aldrig skulle hinna tillbaka innan min start hade gått. Nej, jag bestämde mej för att känslan var ett tecken på nervositet och skulle ge med sej när starten väl gått iväg.



Sekunderna innan startskottet skakade hela jag av suget efter att få sträcka på benen, det var en hel månad sedan jag sprang över milen, så nu ville jag bara iväg!
Första milen flög förbi, en lättare terräng i form av grusvägar med mjukt underlag, mycket att titta på längs vägen och som sagt, själva njutningen över att få springa med så mycket folk!

Jag la stor vikt vid att faktiskt ge vätskestationerna den tid de behövde, de två första stationerna vid 6km och ungefär vid 10 km -sträcket tog jag endast sportdryck och jag drack lugnt och samlat för att få i mej allt och för att sedan fortsätta med kroppen fylld med energi. Det kändes bra, och jag kände mej stark! Riktigt stark!

Vid de senare stationerna gjorde jag samma sak; gav mej själv tid att faktiskt få i mej den nyttiga energin som jag behövde i form av saltgurka, sportdryck och bulle. Även en banan slank ner vid den sista stationen.
Jag tror att jag vann en hel del på detta, kroppen måste hela tiden fyllas på med energi för att kunna prestera. Och oj vad mina ben presterade, jag älskar mina ben!



Jag sprang även på väldigt lugnt, jag visste att loppet skulle bli tufft, så jag sparade all kraft till den sista milen, för där skulle den där berömda "smällen i ansiktet" komma, som alla sa. Första milen sprang jag på på timmen, helt okey, då har jag gott om energi kvar att göra av med.
Jag hade ett jävla flyt under hela loppet, mina ben gjorde det jag bad om utan att gnälla. Vad mer kan jag begära!?

Den sista milen kom som en överaskning; Hade jag redan avverkat två mil?! Jag kände mej fräsh och relativt pigg och hade alltså 5 km kvar till den berönda Aborrbacken med sina 550 meters längd och en höjning på 40 meter, vilket innebär ca 7-8% lutning. 
Men backen kom närmre och närmre så växte en vilja inom mej, jag har så gott som lyckats med ett av mina mål under detta loppet, och jag tänker inte ge upp det på grund av en jävla backe 5 km från mål!
Vilket innebar; Aborrbacken ska bestigas genom löpning, inte vandring. Deal.

Foto; lidingoloppet.se


Sagt och gjort, med ett pannben tjockare än muren i kina så hittade jag mitt perfekta löparsteg för att klara av backen. Ego -boosten av att jogga förbi de som istället valde att gå uppför var enorm; Jag kan!
Vid denna tidpunkten var jag fortfarande aningen kissnödig, men jag såg det mer som en morot till att fortsätta springa, på det sättet kunde jag hantera känslan och istället vända behovet av att gå på toa till min fördel.

Efter backen fick jag en rejäl kramp i höger vad. En smärta jag inte riktigt kan beskriva. Jag tänkte inte stanna, tänkte inte ge upp och aldrig i livet att jag tänkte stanna och strechta, då hade jag aldrig kommit upp i den farten igen.
Det gällde att hålla ut, ända fram till mål.
Smärtan var obeskrivlig och löparsteget utvecklades till något halvt haltande, halvt springande. Den sista kilometern kunde jag inte böja benet, men jag kände att 1 km är bara 1 km. Jag kan vila sen.

Foto; svd.se -Aborrbacken.


När målrakan banade sej ut framför mej, så lyckades jag höja farten och njuta ytterligare av prestationen. Min prestation! Detta har jag gjort själv! Jag kunde inte hjälpa att jag log något sorts fånigt leende hela vägen till målet, jag var så lycklig!
Att komma i mål på Lidingöloppet innebar inte bara 3 mils löpning, det innebar även att jag klarat av detta helt på egen hand. Med stöd och support av vänner, så har jag faktiskt klarat av ett av mina mål! :)

Just det, mina två mål under loppet var att springa hela sträckan och dessutom komma i mål på 3,5 timme, vilket jag klarade!:thumbup:

Jag snittade 161 slag/minut och höll ett snittempo på 06:49, och gjorde loppet på 03.25.

Varför springer jag? Därför att bevisa, främst för mej själv, att jag inte är en liten grå fisk som bara flyter med. Jag har misslyckats med såpass mycket i mitt hittils 22åriga liv att jag vill ta mej an utmaningar där jag själv kan påverka. Som löpning, till exempel. Klarar jag inte av mina uppsatta mål, så beror det på för lite träning och för kass fokus, tack vare mej själv. Det är bara jag som förlorar, eller vinner.

Lidingöloppet innebär 3 mil av total terräng, det underlag som är min absoluta svaghet både tidsmässigt och psykiskt. Klarar jag detta så klarar jag vad som helst! Känns det som.

Och som en liten morot, hur bra kommer det inte kännas att efter loppet kunna stoltsera med att jag sprungit Lidingö runt?
Eller, om jag inte klarar mej ända fram till mål, jag har i alla fall satsat helhjärtat och kommer komma tillbaka starkare, snabbare och uthålligare nästa år!

Inte många dagar kvar tills jag beger mej upp till huvudstaden för att springa ett av Nordens största terränglopp. Det är med blandade känslor som jag tar mej an utmaningen. Men kul, det ska det bli!
Sitter just nu och tar hand om betalning av hotellrummet. Verkar vara ett riktigt nice hotell, de bjur på speciell buffé både före och efter loppet samt att de har ordnat med transport till tävlingsplatsen både dit och hem ifrån hotellet.
Efter utcheckning på lördagen så får vi komma tillbaka för att låna dushar, har fått tillåtelse att ställa bilen på deras parkering under hela lördagen etc. Service, när den är som bäst mina vänner!:thumbup:

Som sagt det ska bli sjukt kul, hur loppet än går:) Jag satt i förmiddags och svarade på en hälsoenkät de skickat ut, och först då insåg jag hur stort detta faktiskt är!
Hur jag laddar inför lördagen kan jag skriva om lite senare, mycket spinning för att spara slitet på benen, nu är jag chaufför och vi höres sen!

Yes, som ni förstår av rubriken så har jag både käkat middag och gymmat idag!;) Jag var hos farmor och käkade en seen middag idag och av någon anledning så fick jag den där magiska känslan i kroppen. Ni vet, att om jag inte börjar jobba med kroppen just NU, svettas och låta musklerna slita exakt och precis just NU, så dör jag!
Så, mitt mellan lingonsylt och lammstekar så smyger jag iväg och åker till gymmet, Westcoast idag. (Därför slapp jag även väga in lammen idag, höhö!;))

Eftersom jag kort och gott åkte direkt ifrån middagsbordet till rullbandet, så kom hållen efter 21 minuter. Jag spurtade avslutningsvis 2 km, hoppade sedan av bandet och tackade mina ben för samarbetet. Lyfte skrot istället. Blev ett enklare tuttpass, men guud vad jag mådde bra under tiden! Så fucking gräjt!

Nu blir det sent kvällsmys framför teven med sötaste vovven Wiggo. Vi ska fjärta ikapp; jag har fått i mej ett par för många äpplen ikväll och Gudarna vet vad Wiggo fått i sej, för han ger ifrån sej högljudda praktfjärtar titt som tätt :S

Liite saknar man ju vintern!:D

Sitter med lunchen i högsta hugg samtidigt som datorn gör mej sällskap, ska snart ut och städa bilen, vill inte men mååste verkligen ta tag i det nu!
Klockan 9 iförmiddags åkte jag och Markus till gymmet och fick gjort lite nytta, kändes såå bra och ännu en gång så var det allt för många dagar sedan jag senast var där. Skärpning!

Det blev biceps och axlar idag, även lite rygg. 2 timmar går fort och när man har kul och jag känner ett välbehag i hela kroppen just nu, underbart!:thumbup:

Träna i morgonfrillan är rock n roll!


Och vet ni vad? Hittils under dagen så har jag följt min matplan punkt och pricka!!=D

Dålig dag för löpning, märkte jag. Humöret och lusten var iinte på max. Ändå gick det relativt smärtfritt! Jag tänkte till ordentligt i planeringen och förberedde mej för att jogga i terräng. Just det. Jogga.
Eftersom det regnade en hel del igår, så skulle elljusspåret häromkring vara blött, lerigt och åt h*lvete svårt att springa i med tanke på att man sjunker ner i gruset. Hard workwork:thumbup:

När jag kommer dit ser jag att de "förbättrat" spåret med stor tung stenig gråsand. Blöt. Och detta var sjukt jobbigt och tungt att springa i. Bara efter 4 km brände det i benen, herre guud.. måste springa på detta underlag oftare! För fy bubblan vad det kändes i benen, och gör fortfarande:)
Varenda gång jag springer dessa kortare terrängjoggisar (korta sträckor just därför att detta inte är min typ av löpning. Och jogg just för att jag inte har motivationen för löpning i terräng) så går det upp för mej mer och mer att långdistanslöpning är min grej. Inte terräng. Men detta är såå viktigt, och det är bara att ta tjuren vid hornen!:)



Jag kom upp i 95% av min maxpuls ganska fort och höll det kvar i 15 minuter, inte illa för mej! Inte illa för mej alls med tanke på underlaget, den trytande lusten och.. Ah, jag kom inte på fler bortförklaringar där;)


Detta underlaget varvat med tung gråstenssand, pangbra terrängunderlag!:)


Gääsp!! Nu skiter jag i detta och tar långdistansen istället!!;)

Just de! Mina pancakes skulle ni få bild på också, även receptet! Men jag hinner inte skriva det nu eftersom jobbet kallar, bäst att komma i tid, tänkte jag;)

Först och främst, så tänker jag självutnämna mej till Dagens (Årets?) Åsna. Jag har bara sovit en timme inatt, så jag är varken alert eller med i vad som händer idag. Därför hamnade min mobil på biltaket imorse, glömms bort och precis när jag kommit hem så inser jag vad jag gjort!
NEEJ!!

Så, här sitter jag; Ledsen, mobillös och med en ångest stor som en vattenballong. Åh..:(
Med tanke på den dåliga sömnen inatt så föll tanken en stund på att flytta löpningen till eftermiddagen istället, men jag bet ihop och till slut blev det 6,5km ändå.
Bättre än inget!:thumbup:

Jag har märkt, att när jag kolhydratladdar de 48 timmarna före ett springpass, så blir mina ben fruuktansvärt tunga, tröga och "tjocka". Som två degklumpar!
Som idag, mycket berodde säkert på den dåliga sömnen, men de sista kilometrarna så var mina ben totalt borta. Jag hade orken, en puls som samarbetade bra och både viljan och löpglädjen fanns. Men benen, åh, dessa ben! Hur som haver, efter närapå 7km vart mina ben trötta, inte slutkörda men trötta.

Jag sprang 1,6 mil idag efter jobbet. Den största bedriften var att jag, trots hungern som rev i magen och tröttheten som hängde likt en gardin i skallen, så tog jag mej över tröskeln och gjorde det!
Inte nog med att pulsen var jämn hela tiden, distanstiden var helt okey och benen gick sådär igen. Ni vet. De bara sprang och sprang, helt automatiskt! Jag blir alldeles varm i kroppen bara över att tänka på detta!:)

Trots lördagens pizza och alkohol -uppladdning;), så var detta en av mina absolut bästa löpningar!

Löpningen imorse gick kanonbra! Jag kom in i något som jag väl kan kalla intervallpass LIGHT! Inget som rekommenderas för SUB-jägare, dock!;)
Men hur som, bra gick det och tiden blev liite mer än en timme. Fartleken kändes bra, spännande och kul med löpning som inte bara går ut på att klara av distansen snabbast möjligt.
Som det var imorse så verkligen njöt jag hela distansen! Jag har verkligen saknat den känslan som bara svetten och den höga pulsen kan ge mej. Ingen tidspress.

Planen inom det närmaste är att hålla mej till detta. Alltså, för att jag ska tycka löpning är roligt och givande så kan jag inte hålla på att jämföra mej med vare sej andra eller med mej själv. Då tar jag allt på för stort allvar och då försvinner charmen och avkopplingen.
Vilket ju är det jag vill ha!

När jag hela tiden strävar efter olika mål, och snubblar vid mållinjen så faller hela min värld samman och jag ger upp. Vilket var det som hände i våras. Men nu är jag på G igen. Inga krav. Ingen press. Bara kör på hur hårt och hur lite jag vill.
Får även hugga tag i min PT igen;)

Nu ska jag snart förtsätta med maten, de bliir egrann köörv!!

Imorgon slutar jag jobba halv 8 på morgonen, ska då ha fått i mej gröt och svirat om till löparskorna. Sedan blir det en timmes löpning i Uddevalla, ser verkligen fram emot detta!
När jag skriver en timmes löpning så menar jag att kortare tid än så blir det inte, men gärna längre beroende på dagsformen.
Blir nog en svettig lunch i stan innan hemgång i alla fall:thumbup:
Om jag inte glömmer bort det, så ska jag även passa på att springa (haha!) in till frisören och boka tid till färgning, när jag ändå är i stan. Känner mej alltid så jääkla fräsh när jag är bland folk i svettiga, sketna löparkläder..!

Skriver imorn om hur det gick! Önska mej lycka till!! :)

Haard workwork!

Eftersom jag hört så mycket bra om protein baserat på soya (har lika hög proteinhalt som tex vassle, men bidrar till lägre kroppsvikt iform av fett, pangbra inför Lidingö!) så självklart ville jag testa!
Jag valde ISO soy med jordgubbsmak, och jag höll på att kräkas upp alltihop! Smaken var pangbra, jättegod så creeds till det! Men pulvret i sej löstes liksom aldrig upp, det känndes som om jag drack.. just det som det faktiskt var; pulver! Jag kände vartenda pulverkorn som passerade halsen:thumbdown: Ändå blandade jag med mjölk.

Jag tänker inte använda det mer , jag har alltid användt och tänker alltså fortsätta med Whey som jag är mer än nöjd med!

Början på min backe.

Nu ska vi see, eftersom jag vart så dum och åt bara timmen innan jag skulle springa, så vart jag skeptisk redan innan jag drog på mej mina Saucony´s.. Jag stack iväg för att utmana ödet; ta mej an den fruktade backträningen. Efter 20 minuters uppvärming och stretch, så går det upp för mej vad jag glömt; musik, vatten och knäskyddet!! Med alla odds emot mej så satte jag igång.

Det kändes bra. För bra? Inget tryck i höger knä. Vågade jag ge ännu mer?

Jag sprang ca 100-150 meter åt gången, joggade nerför backen som återhämtning och sedan full rulle upp igen. De sista varven gjorde lårmusklerna ont och vaderna skrek efter hjälp, jag kände hur mjölksyran pumpade mer och mer, samtidigt som jag inte kunde mått bättre! Jag gjorde ju det jag älskar mest av allt!:thumbup:

Nu när jag kom hem hällde jag i mej hel flaska Evian-vatten, protteshake och en del soltorkade tomater. Får bli en bättre måltid om en liten stund, ska ut med Wiggo först.

Svettig och äcklig, men glad och nöjd!:thumbup:

Planerar distanslöpning nästa vecka, 2 mil blir det i sådana fall vilket jag redan nu ser fram emot!:thumbup: Det längsta jag sprungit i sträck hittils är 1,3 mil och det kändes himla bra.
Jag tänkte dessutom passa på att testa Maxims energi -gel denna gång, någon som testat?
Kommer att använda mej av energi -gel under Lidingöloppet, så ska testa mej fram tills dess:thumbup:

Ja, jag vart sjukt galet sepetaggad när jag åkte till gymmet förut; Nu jäklar skulle ryggen få sej en rejäl omgång!! Men när jag hade bytt om och satt mej vid rodden, så försvann allt vad motivation hette. Visserligen kämpade jag på bra och kom upp i samma vikter som jag gjorde sist (alltså liite mer än 1 vecka sedan), till och med maxade antal i reps!:thumbup:
Dock satte jag ganska snart igång med axelpressen där jag fastnade! Det gick sjukt bra och jag maxade ut mej totalt! Efter en halvtimme orkade jag bara lyfta 5kilosarna, och det kändes såå bra att knappt orka lyfta vattenflasken efteråt!:thumbup:

Inge vidare kul att ta bilder me mobilen, ser ju nada:( Jaja, här är innan gymmet, laddad som fan för ett icke-blivande ryggpass!;)

Yes, ett panghärligt tuttpass blev det, riktigt nöjd! Klockan rusade dock iväg och med tanke på vovven som var ensam hemma så blev det snabba dips på slutet, men ändå, ett kanonpass!:thumbup:

Vågar jag avslöja att jag hade premiär på bänkpressen idag?? Trots alla dessa "hur mycket tar du i bänk?-frågor, så har jag aldrig kommit mej för bänkpressen under alla dessa månader på gymmet, det har alltid varit hantelpressen för min del.
Enligt mej så är detta en övning som kräver en bra och säker lyftteknik, jag hade absolut inte någon vidare teknik idag utan testkörde som jag kallade det.
Här är en riktigt bra artikel om bänkpressen och teknik.

Så de övningar som hanns med under de 2 timmar som tillbringades på gymmet var;


Bänkpressen


Cable crossen


Älskade dipsen!

Kollar på nya gymhandskar då mina börjar bli lite väl slitna. Jag tillhör de personer som får blåsor i händerna bara genom att ens tänka på hantlar, så yesbox, handskar there is!:thumbup:
Denna gången tänker jag köpa handskar med handledskydd då jag gärna böjer mina mer än vad som bordes. Försöker skärpa till mej och värma upp handlederna bra och tänka på hur jag håller dem, men oftast glömms de bort och så står jag där i ett hörn och kan knappt lyta 5kilosarna medans J fnissar åt mej..:(

Dessa hittade jag hos Sportgymbutiken och de verkar sådär robusta som jag vill att skyddet ska vara. Hur de greppar har jag ingen aning om, de jag har nu glider gärna runt lite vilket är ganska jobbigt.
Lite dyra dock, men å andra sidan så har jag sett skillnad mellan billiga och dyrare handskar förr, så jag är väl medveten om att jag får hosta upp ett par hundringar.


Använder ni handskar?

Morrn morrn! Frullen ligger i magen och jag ska snart iväg på ett möte, är sådääär taggad men vissa saker måste man helt enkelt göra.
Gymmet igår gick sjuuukt bra! Bröst och biceps stod på schemat och jag var taggad till tusen, nu kunde det bara gå bra!
1,5 timma med intensiv träning och jag älskade varje minut!

Hantelpress

Lutande hantelpress



Cable Cross


Skivstångscurl

Dips

Midnattsloppet, äntligen! Ska bli jättekul verkligen, nattmänniska som man är!:thumbup:

Sitter och funderar på om jag ska springa raka milen idag, eller 7 km terräng? Är sjukt sugen på milen efter anmälan till loppet, kanske får fira lite grann genom att just ta milen?;)