Remember the sounds, the laughs, the screams, the crashing plates.
Blir slarvfrukost idag, två ostmacker och en protteshake, men det är okey.
Träningsvärken är sinnes idag, benböj är en otrolig övning men den käänns efteråt. Min rumpa och mina lår is a killermachine just nu.
Men jag klagar inte. Ikke. Pain is weakness leaving the body, visst?
Igår var jag helt slut, kroppen var töömd på allt vad energi hette. En vilodag som jag för en gång skull faktiskt uppskattade.
Däremot, även vilodagar innehåller promenader. Kvällens prommis blev ca milen med Wiggo. Det roliga är att våran normala promenadtakt innebär att vi faktiskt går om eller håller jämna steg med de som powerwalkar, haha! Är det mej, eller dem det är synd om? ;)
Mitt gamla skåp på SportLife Trollhättan. Åh, saknar den tiden! Jag visste vad jag ville med träningen, samtidigt som alla bitar fanns på plats.
Kommentarer
Trackback
