There's a land that I heard of Once in a lullaby
Igår kväll när jag gick kvällsrundan med Wiggo, så valde vi strandpromenaden eftersom W fått dåligt med motion under hela dagen då jag legat däckad i sängen. Jag har börjat bli lat och går lös med Wiggo mest hela tiden, dumt, men jag har blitt alldeles för bekväm av mej:S
Hur som, först studsar det upp en räv några meter framför oss och det första jag tänker är; Bandmasken!!!
När vi gått en bit till och kommit fram till bryggan går möter vi två skällande, lösa, hundar. En svart labrador med bandage runt tassen och en vitfläckig engelsk setter.
Jag spanar runt men ser ingen ägare, jag stannar hos hundarna för att invänta ägaren, men efter en halvtimme har det fortfarande inte kommit nån. Hundarna skakar och den ene vägrar röra sej.
jag ringer Jerry, som kommer med bilen. Han ringer polisen och de kommer överens om att vi tar med de båda hundarna hem till oss tills ägaren hör av sej.
Väl hemma börjar de återfå värmen,dricker maaassa vatten och får sej lite mat, och hundarna (som visar sej vara 7 månader varav 2 år) börjar bli sej själva igen.
Ägaren kom senare och hämtade hundarna, så slutet gott, allting gott:thumbup:
Kommentarer
Trackback
