RockSpots

Jag har hållit mej ifrån allt vad distanslöpning och asfalt innebär, min konditionsträning har de senaste två månaderna bestått av Indoor Walking, spinning, mtb och terränglöpning men endast max 1 mil åt gången.

Men, vad jag halvt grämer mej på, halvt är nöjd över, är min snittpuls. Jag höll ett snittempo på 5:35, vilket är min fart. Jag är ingen spurtare, utan håller gärna samma fart hela tiden hur läng sträckan än är, och snabb har jag aldrig varit, utan jag är som ett segt tuggummi. Pulsen låg som sagt på 162pbm i genomsnitt, vilket inte ens är 60% av min maxpuls.

Maxpulsen blev 179, och det var de sista 2 km.

Alltså, rent tekniskt kunde jag hålla ett högre tempo än vad jag gjorde, men jag har en förmåga att dra ner mej själv. Jag är van vid mitt tempo, jag känner mej hemma där. Men efter detta lopp, hade jag vetat att det skulle gå så lätt, hade jag då sprungit fortare?

Å andra sidan, som Jerry sa, hade mitt knä klarat av ett högre tempo på just asfalt?

Jag la i en sista växel den sista km och spurtade i mål, bara det är en seger för mej, jag bröt mej ur gamla vanor och ökade alltså farten! ingen big deal, men för mej är det en ny öppen dörr att kika igenom.