Crap ><

Oh noo!!! Jag har 1,5 kg keso som går ut idag, tänkte baka bröd på det, men hittar inte receptet på det übergoda som jag bakade häromsistens!!! =(
Nu gnuggar vi geniknölarna, gott folk!

När andra nöjde sej sprang hon iväg.

Wohoo! Har precis upptäckt att jag kan öppna mina löparrunder i Google Earth, haha! Man ser bilder och allt ifrån där jag sprungit, en heelt ny väärld har öppnat sej för mej! =D

Anyone can be fit. It´s being hard that`s hard.

OOJJ!! Vad tappad i marken man känner sej när man kommit hem från en skön fikastund på stan, där man tryckt i sej en hel kladdkaka med jordgubbar och nyaste nummret av FitnessMagazine ligger i lådan och väntar, höhö!
hade detta vart ca 3 år sedan hade paniken kommit smygande, "Herre Guuuud!! Hur många timmar på gymmet tar det innan jag "blir av med" den fettbomben till kladdkaka nu då?"

Men! Så här tänker lille jag nu; Göött! En hel kladdkaka med extra energi att jobba med under löpningen!

Positive thinking ger positiv träning:)


Man är inte starkare än sin svagaste länk.

Eftersom jag fortfarande bubblar inombords av alla endorfiner löpningen gav jag mej i lördags, så vill jag springa hela tiden! Tänk, var den lilla staden Göteborg det min kropp behövde för att återfå passionen till löpningen igen? Jag lever som på små moln, och ikväll bär det ut igen :) Men, det ska inte bli som sist, utan nu är återhämtning, vila och kost prio 1!

Dessutom, jag vill efterlysa inspirerande bloggar! Har du, eller vet du någon blogg som stämmer in på det, så bring it!

Egna tankar

Så här efter varvet så snurrar min skalle på högvarv. En massa frågor, funderingar och en känsla som drar åt varsitt håll; Ska jag vara nöjd eller frustrerad över min prestation?
Jag har hållit mej ifrån allt vad distanslöpning och asfalt innebär, min konditionsträning har de senaste två månaderna bestått av Indoor Walking, spinning, mtb och terränglöpning men endast max 1 mil åt gången.

Men, vad jag halvt grämer mej på, halvt är nöjd över, är min snittpuls. Jag höll ett snittempo på 5:35, vilket är min fart. Jag är ingen spurtare, utan håller gärna samma fart hela tiden hur läng sträckan än är, och snabb har jag aldrig varit, utan jag är som ett segt tuggummi. Pulsen låg som sagt på 162pbm i genomsnitt, vilket inte ens är 60% av min maxpuls.

Maxpulsen blev 179, och det var de sista 2 km.
Alltså, rent tekniskt kunde jag hålla ett högre tempo än vad jag gjorde, men jag har en förmåga att dra ner mej själv. Jag är van vid mitt tempo, jag känner mej hemma där. Men efter detta lopp, hade jag vetat att det skulle gå så lätt, hade jag då sprungit fortare?
Å andra sidan, som Jerry sa, hade mitt knä klarat av ett högre tempo på just asfalt?

Jag la i en sista växel den sista km och spurtade i mål, bara det är en seger för mej, jag bröt mej ur gamla vanor och ökade alltså farten! ingen big deal, men för mej är det en ny öppen dörr att kika igenom.

It's rude to count people as you pass them. Out loud.

Uppladdningen inför Göteborgsvarvets 2,1 mil var otroligt tafatta och jag kände mej väl egentligen mest som en rookie. Planen med matupplägget fungerade inte då det är den där tiden i månaden, och mitt sockersug vart ostoppligt! Men, hellre för mycket än för lite, och vad jag har märkt så spelar kosten inte så jättestor roll för mej när sträckan inte är längre än vad den var igår, så det var bara frustration hos mej mer än något dödsviktigt som skulle påverka varvets resultat.

På torsdagen gjorde jag sista joggen innan start, det blev 4 km terräng. Min puls var skyhög från första steget, jag arbetade med betongben och musiken i lurarna ville inte starta. Fifan..

Dagen före blev det ren kolhydratladdning alá Marie. Som sagt, inget måste inför 2 mil, men det är sådant jag behöver för att kunna prestera bättre psykiskt. Pannbenet är, och har alltid varit, starkare än min kondition ;)


Till loppet då. Innan start frös jag som en gris, det blåste iskallt och jag satt insvept i Jerrys kläder och hackade tänder, typ ;)
jag ville bara att klockan skulle gå så jag kunde ställa mej i startgruppen och dra iväg.

14,50 var det min tur och i samma sekund som jag travade över startlinjen så sken solen hela tiden! Jag och 1900 andra underbara människor som valt att springa för Barncancerfonden hade tillsammans med Clowner utan gränser och Stadsmissionen samlat ihop ca 1,3 miljoner! Det är att springa för livet!


Jag kom la mej ganska snabbt i en puld på 155bpm, det gick itne fort och första milen gick på 56:30.
Å andra sidan hade jag är mycket låg puls hela tiden, lägre än vad jag brukar ha. Precis innan start (i samband med uppvärmningen) låg jag på 56bpm!
Det är så otroligt mycket att titta på under löpningen att man faktiskt ibland glömmer bort vad fart och andningsteknik heter, folkfesten är enorm och glädjen av folk som hejjar på gör att man springer med ett sånt där fånligt flin i ansiktet så gott som hela tiden.

Genomsnittligt tempo 5,35
Genomsnittlig puls 162bpm
Måltid 01:58:35


What what?!

Neeeej, ni får inget reda på ikväll, nu är det film och mys med babe, så kommer en utförlig rapport om loppet imorn :)
Happy är jag i alla fall, bara så ni vet;)

Dessa nattinlägg!

tanken med detta inlägget var ju att berätta om mina sista dagar innan loppet, hur uppladdningen ser ut etc. MEN, jag är trött som aldrig förr och flyttar det till imorgon ;)
Lägger in en bild på gårdagens lunch efter porträttet togs, så gott var det!

Yeah.. We´re different


Ask yourself: 'Can I give more?' The answer is usually: 'Yes'

Jag känner min kropå såpass väl att jag vet hur jag ska göra för att förbereda den som bäst inför distanslöpning. Förr hade jag minst en långdistans i veckan, utöver intervall och backträning. Jag laddade flera dagar i förväg och läängtade efter lördagarna, som innebar milslånga löpningar på förmiddagarna. Visserligen bestod mina uppladdningar då av.. ja, vad bestod de av? Någon extra smörgås av grovt material samma morgon.
Nu förstår jag inte hur kan kunde springa så länge och långt utan bränsle i kroppen. Fast å andra sidan, därav överträningen och knäinflammationen?

Nu är jag galet nogrann med vad jag stoppar i mej. Inte för att jag äter nyttigt, för det gör jag verkligen inte. Men jag vet vad jag behöver i en måltid för att kroppen ska få all bränsle den behöver och samtidigt känna mej nöjd. Jag kan vara jäättemätt, men ändå äta pga att kroppen saknar något.
En måltid med mycket kolhydrater innebär, för mej, ett fruktansvärt sötsug efter mer, mer mer! En måltid med för mycket fett eller protein ger mej snabb mättnadskänsla, men kvar finns en känsla av att något saknas.

Man kan säga att mina middagar utgår ifrån iso-dietens princip. Jag utesluter inget, utan försöker få i mej lika mycket av fett och protein samtidigt som jag minskar på kolhydraterna.
Det är en svår balans, utesluter jag dem helt småäter jag resten av dagen. Samma sak om jag får i mej för mycket av dem.
Det är extra svårt för mej som den mattok jag är! Jag som älskar att baka, testa recept och är en riktig sucker för ost och vin! :)

Dagens middag!

You can't cross the sea merely by standing and staring at the water

Det har vart ett par jobbiga dagar för mej det senaste, vilket gör mej sjukt stressad inför varvet. Negativt. Nog talat om det, uppladdningen inför varvet är inte den bästa och jag grämer mej sjukt mycket!
Ingen träning igår då det blev vetrinärbesök med katten, operation och kvällen tillbringades med att trösta en liten pisse med tratt.
Får skriva mer här så småningom, just nu tar jag dag för dag och klättrar mej uppför kanter varenda kväll, men försöker styrka mej själv så gott det går.
Fall seven times, stand up eight.

Små bilder sedan fredags.

Här ligger min fine pojke<3 Hans öra ser halvt ut, och jag bävar för när bandaget ska av.

Bara ett tråkigt nattis inlägg;)

En sån dag, den slutade ändå på ett mysigt och bra sätt:)
Nu blir det att spana på nya löpardojer tills sömnen tar överhand, efter Gbgvarvet ska jag belöna mej med ännu ett par. Är sugen på Kayano ifrån Asics, de ska vara bland de bäst dämpade skorna vilket jag behöver då jag supinerar nästan löjligt mycket.

Fredag den 13.. for real.

Stora beslut ska fattas. Nu. Maybe its time to change.

Do, or do not. There is no try.

Idag är det vila för min ben, och fötter. Vilodag, vilket innebär att långpromenaden med Wiggo ´bara´ blir 8 km, resten får bli massa sök, lek och bus innan jag far till jobbet. Mina fötter is a killing machine just nu, värker och klagar på hur jag behandlar dem. Inga iläggsulor, så då blir det klagomål nerifrån ;)
Hur som, har beställt keso till imorgon redan, och inte till på måndag då jag brukar hämta. Härligt med bra personal som fixar så snabbt.

Gårdagens (baota!!)middag blev en rejäl portion, hungrig som en varg; Örtkokad kyckling, ris, soltorkade tomater, brysselkål, majs, keso och en chilidressing jag gjorde på bland annat sambal oelek. Smarrigt värre!


Tough times don't last, but tough people do

Kom hem från min morgonpromenad för bara en liten stund sedan, haha! Drog hemifrån vid 9, och benen hade en skön molande känsla av hur trötta de var på allt hyss jag tagit med dem på de senaste dagarna, så jag tänkte en sansad promenad längs strandpromenaden med vovven? Så fick det bli. Fördrev även massa tid på stan också, så allt har inte vart motion, inte;)

I eftermiddag ska jag på en föreläsning om mat med Marie Tegner, ska bli riktigt spännande! Jag som är så otroligt fashinerad av vad man stoppar i sig, hur kroppen reagerar på olika ämnen, myter etc., är jätte -exhalterad!:)

Dessutom! Jag kollade arkivet i bloggen och såg en massa kommentarer jag inte sett tidigare, jag har bl. annat fått flera förfrågningar om receptet till kesobrödet, och det är på g. Ska försöka minnas hur tusan jag gjorde, bara;)


mariepettersson

Marie Pettersson

Marie, 23 år bosatt på västkusten. Har efter ett år av skador och motvind tagit mej an träningen igen, och allt vad det innebär.
Är utbildad cykelinstruktör, och använder gruppassen som dragplåster till att komma in i träningsrytmen. Följ min väg tillbaka.


bloglovin
RSS 2.0